Varför vill några ha uranbrytning i Oviken?

I dagens LT finns en debattartikel. En för mig okänd person gör sig till talesman för befolkningen och menar att en urangruva skulle vara bra för hela länet!
Eftersom IAEA (där jobbar Hans Blix) inte anser vårt uran värt att bryta, så är ju artikelförfattaren ute i prospekterarnas ärenden, nämligen att prospektera vidare. Alla ortsbor har ju inte förstått detta utan tror att prospekterarna företräder gruvindustrier.

Kärnkraftens avigsidor är många.

Vi som inte gillar uranbrytning blir ofta itutade att vi inte ska oroa oss, det blir ingen brytning om inte miljökraven uppfylls.
När nu det uppdagas att kärnbränsletillverkningen hos Westinghouse skadar arbetarna i fabriken, då förstår man: kan man inte ha koll på dammet inomhus i en tillverkningskedja, då är det ju totalt hopplöst utomhus i ett dagbrott.

Tvärsnytt rapporterade 19 november 2009 att arbetarnas urinprover innehåller uran. Så var det ju även med den arbetare i Rössinggruvan (Namibia) som intervjuades av SVT. Vattenfalls miljöchef Agneta Rising sade (oemotsagd) att strålning från uran inte bevisats skada någon. (Aktuellt den 17 mars 2009).
Känner de inte till att uran är giftigt? Vet de inte att uran sönderfaller i en lång kedja under avgivning av energi i form av strålning? Är det okänt att några av sönderfallsprodukterna är radium och radon och att de är strålningmässigt farliga?

Låt oss inspireras

Ingeborg i Västerås skickar mig härliga motståndsbilder från sitt hemland. Här är Vattenfalls stora ansvar i Tyskland i fokus.
Läs gärna också om planerad ballongdemo, de ska sändas upp i 10000-tals och föreställa radioaktiva moln. Den som hittar en ballong ska skicka in adresslappen till en angiven adress och sedan ska det upprättas statistik över spridningen.
Ballongerna är gula med varningsmärket i svart. Ballongerna är nedbrytbart naturgummi med ECO-bomullssnöre!
Du kan också köpa ballonger där.