Folk vet förstås inte så mycket om kärnkraftens bakgård, det är verkligen inga underbara kunskaper att bära på heller, så varför inte kolla på en såpa och ta en öl i stället för att tänka på en pågående olycka. Hade det varit farligt så hade de säkert nämnt det i TV och på löpen. För visst kan vi lita på att media bevakar vår säkerhet?
Ända sedan i höstas har jag funderat på varför Reinfeldt i Umeå uttryckte sin tro på att kärnkraften kommer att finnas kvar och att uranbrytning i det inre av Norrland kan bli möjlig.
Jag kom att tänka på när min förste chef i industrin sa till mig när jag trodde att jag hade en teknisk lösning på ett aktuellt problem: "tro är något man gör i kyrkan, här ska vi veta!" . Ska inte en statsminister veta vad han har i sikte?
Den 26 april, på årsdagen av katastrofen i Tjernobyl (en olycka som redan före Harrisburg var helt osannolik, lägger regeringen ett förslag för frisläppande av kärnkraften.
Slutdebatt (ett spel för gallerierna) och omröstning bestämdes till 17 juni, som förutom att vara Islands Nationaldag, upptog medias intresse med stundande bröllop och pågående fotbolls-VM (kanske den trodde att Sverige skulle ha ett lag med där, två viktiga opiater för folket, så att de inte ska lägga sig i det som angår dem. Jag har inget att invända mot monarkin, det är sökert billigare än att ha vald president.
En regering som provocerar, vad kan det betyda? Vill de förlora valet rent av?
Centerpartiets konstiga inställning: Det är OK att säga ja till kärnkraft, fastän
man i långa tider sagt sig vara emot. Är det avfallet man tror ska gynna folket? Behöver folket verkligen mer avfall, mer radioaktiva utsläpp, varmare hav, fler konstgjorda radioaktiva ämnen i luft och vatten. Finns det en hjärna bakom detta?
Eller kanske det är spännande som en fotbollsmatch att ha större reaktorer att avveckla sedan, kanske man till slut får vara med om en rejäl smäll. Inte har väl kärnkraftstekniken utvecklats så väldigt mycket sedan det närapå blev en härdsmälta där? Fler och fler säkerhetssystem visar förstås att faran är stor. Ibland kan man ju ha tur också.
Vid Visjön i Oviksfjällen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Diana
- Civilingenjör CTH M68. Nästan 25 år arbetade jag vid Volvo PV. M 68 står för Maskinteknik och examensår (29 februari) maskinteknik, där ingår studier av hållfasthetslära, korrosion, ångturbiner, ånggeneratorer, förbränningsmotorer, konstruktionsmaterial, även polymera. Mina specialämnen blev textila, material, konfektion, spinning, tygframställningsmaskiner (väv, trikå, flor, nålfilt). Nu har jag börjat gräva lite i vad som händer i riksdagshuset, det hade jag inte tid till när jag jobbade. Då förlitade jag mig på att politiker tänkte avskaffa kärnkraft, skatteväxla, utnyttja rationalisering till att minska tiden för lönearbete. Vi blev lovade 1980 att kärnkraften skulle fasas ut till 2010. Tänk vad många med mig som gick på den "visionen". Nu må arbetet vändas för att rädda vår livsmiljö och skippa konkurrens, köp, slit och släng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar