Lokalpressen sviker Storsjöbygden

I helgen gästades Oviken av miljövänner, som har som mål att utbilda svenska folket om vad kärnkraft är, utöver el. Uranbrytning var ett tema denna gång. Ett öppet möte hölls lördagen den 13 november i Hackås föreningshus. Där fanns konferensens deltagare med bl a Olov Homstrand och Jan Lindholm, som släppte den nya utgåvan av Uranbrytning i Sverige? utgiven av Naturskyddsförningen. Olov presenterade också en rapport från ett av de prospekteringsföretag, som perforerat vår alunskiffer, CPM (där P står för precious, men innebär poisonous). Landskapsmordet är nu skissat mer utförligt än tidigare för att ge underlag för kalkyler. Kalkylerna, de är ju som vanligt vid alla projekt, överdrivna och ofullständiga, vinsterna stora utan att ange vart de går eller till vem. Ersättningar till markägare och boende är inte med. Inte heller röjningskostnader, vägbyggen uppförande av nya bostadsområden för alla som berörs. Som skissen ser ut bör det var fullständigt omöjligt att få en godkänd miljökonsekvensbeskrivning utan att muta miljödomstolen eller regeringen.
Troligast är att rapporen är avsedd för aktiebörsen i Toronto för att få in mer pengar. Då är ju också bra press i Sverige intressant. Läs gärna mer om oss i Sverige på deras hemsida.

Uranmotståndare smidde hemliga planer i Hackås.
En kort intervju med mig söndag kväll blev en 13-raders 4-spaltare längst ner på sidan med rubriken ovan i måndagens tidning.
Hemlig var rubriksättarens tolkning av "vi planerar en föreläsningsturné, men vi har inte bestämt än hur den ska genomföras" Hur hemligt låter det?

Nästa dag på första sidan i samma tidning var det en braskande rubrik:



Har CPM en direktkanal ut på första sidan! Det är inte första gången som deras releaser dominerar Länstidningens framsida. I artikeln finns inte en enda kontakt tagen med miljörörelsen, Naturskyddsföreningen, Länsstyrelsen eller politiker, där citeras Michael Bromley Challenor, CPM Sverige, och Ed Godin, CPM, Toronto (Ont), Canada. Brist på tid? För få jounalister, brist på prenumeranter?
En enda journalistisk touch: dagens dollarkurs.

Jag tänker i stället: Vem ska få den rena vinsten? Är 6-7 miljarder verkligen ett bra pris för en hel bygds förstörelse, för all framtid, ett evigt saneringsproblem till kommande generationer? Fast några verkar inte bry sig om framtiden alls. De kanske inte kan föreställa sig något alls bortom de 16 åren. Vilket scoop!

Rapporten är diger, 130 sidor, finns att ladda hem på hemsidan. Genväg dit här! Klicka på Viken PEA Report.



Bild ur rapporten. Ingen permanent bosättning inom 10 km från gruvområdet, dvs om vi ska ha samma miljökrav som t ex Rössing i Namibia. Där bor arbetarna i en speciellt anlagd stad för dem och deras familjer, 10 km från gruvan. Arbetsmiljön där är helt jämförbar, det dammar när man krossar malm. Arbetare med 20 år där har uran i urinproven, lider av uranförgiftning, men läkaren där pratar bara strålning, liksom miljöchefen Agneta Rising på Vattenfall. Radon strålar desto mer.
Uran är giftigt, radon är en gas. Gas går inte att filtrera bort ur luften med dammskydd. Uran ska passera njurarna.

Kritiken mot Länstidningen har jag framfört till journalister och redaktörer, så de vet ju förstås. Men vad är avsikten? Att sälja lösnummer? Information om mötet i Hackås hade gått ut till lokala media långt i förväg, en journalist kom och stannade en stund och missade därmed presentatioen av rapporten, som följde efter att nya boken "Uranbrytning i Sverige?" presenterats. Mötet var öppet för alla! Fler sådana kommer, men i mindre skala. Bygdeföreningar är välkomna att beställa.

Kunskapsspridning är nödvändig, den ges inte enkelt, media har inte tid med sådant. Vi måste själva ta ansvar för att skaffa oss kunskap om hur vår framtid ska se ut, ja, om vi ska ha någon framtid. Kärnkraft är ingen räddning. Sverige behöver heller ingen kärnkraft, säger energimyndigheten i Sverige!
Då behöver vi verkligen inte någon urangruva heller!
Hur är det med UD? De kanske har hemliga planer på atombomber? Är det där skon klämmer?