Spara och Slösa

Gårdagens sändning i Rapport på SVT1 innehöll en deprimerande utveckling i A-Ekonomi.
Ekonomin i Kina och Tyskland ökar. Detta betyder inte att slöseriet minskar, vilket skulle varit positivt. Tyskarna har börjat konsumera mer! I Kina är det brist på arbetare! Upp- och nerpåvända världen!
A-ekonomi borde upplysa oss om vad som görs för hushållningen med jordens minskande resurser (det skulle ju inte ta lång tid, tid finns det gått om, pauserna kan man korta ner till att visa en skylt med resten av dagens tablå för alla kanaler). Vi behöver inte få propaganda för krig varenda dag med slutkläm, man gör det för sakens skull och får det att låta rättfärdigt. Vi behöver inte veta vad vi ska se, medan vi väntar på programmet vi vill se.
Detta är ett eko från värsta tillväxtens dagar när inflationen var hög och det var lönsamt att låna pengar. Tillväxt av ekonomin, dvs slöseriet måste avta, inte öka.

När jag gick i folkskolan fick vi (Kamratposten skrev jag först) Lyckoslanten. I den fanns en serie som hette Spara och Slösa, två unga tjejer, en sund rosig ljushårig med flätor och en hängig, mager, med stripigt hår, den förra sparade och den senare inte (köpte snask för pengarna t ex). Det var på den tiden när det fanns en sparbank, man fick ränta på 2-3%, man fick en sparbössa i present av banken, som bara kunde öppnas på bankkontoret (alla banker hade kontor på den tiden, där människor jobbade bakom glasrutorna.
De öppnade bössan, räknade pengarna (gratis) och skrev in summan med bläckpenna i den lilla bankboken som var laddad med 5 kr när man fick den av sparbanken. Det var svårt att få ut pengarna ur sparbössan, men det gick med lite pill. Keramikgrisen måste man slå sönder för att få ut pengarna, den ville man ju inte spara i.
Jag är ju född precis innan andra världskriget bröt ut på allvar, innan Polen invaderades av tyska stridsvagnar mot polskt kavalleri. Storbritannien hade ju lovat hjälpa Polen, men det gjorde de inte.
Sverige höll sig neutrala och men ändå väl med Tysklands ledare trots att våra grannar invaderades och ockuperades.
Uppväxten blev förstås präglad av uppväxten, ransoneringskort på mat. Bilar, de få som fick köras utrustades med gengasaggregat, som kunde eldas med kol eller ved.
Pappa köpte bil 1948, en amerikansk från 1939. Då fanns det bensin igen. Vi hade cyklar förstås! Jag fick min första när jag var 8, så att jag kunde cykla till skolan 2 km bort.
Om man nu jämför det vi kallar standard, så var den OK, men inte överdrivet lyxig.
Vi bodde i en 2-familjhus, som hyresgäster. Badkar i källaren och varmvatten på torsdagar. Badkaret stod i tvättstugan, på cementgolvet och bredvid karet låg en trätrall.
Det fanns olika affärer i stan, mjölkaffär, charkuteri, speceri och bageri i nästan varje kvarter. I mjölkaffären hälldes mjölken med litermått i medtagen mjölkhink, grädde i gräddkanna och fil gjorde man själv, mjölken var varken "kokt" eller homogeniserad. Vi behövde inte bil för att köpa det vi behövde. Gångavstånd till allt, cykel för långa transporter.
På 60-talet införde bankerna sparlån, man fick spara först (för att bevisa att man kunde avsätta pengar), sedan fick man låna lika mycket som man sparat. Inga kraschade privatekonomier då inte. Det fanns för övrigt gott om jobb, Sverige importerade arbetskraft från Finland, Italien, Jugoslavien bl a.

Ordbehandlingsprogrammet markerade med rött orden sparbank, sparbössa, ransoneringskort och gengasaggregat, men hade inga förslag. Vad säger det om historekunskapen?
Och så tillverkar vi avfall idag som ska gömmas i 100 000 år minst!
Finns det något ord som täcker för att beskriva vår tid? Hybris - högmod, det är väl bara förnamnet. Girighet hör dit och brist på solidaritet också.