Från ett kärnkraftverk vid Huronsjön i Canada planeras för sändning av 16 st ånggeneratorer, var och en kontaminerad med plutoniumisotoper i en mängd som kan ge livsdosen av intag genom luftvägarna (body burden) 0,7 mikrogram åt ca 100 000 arbetare inom den industri som ska ta hand om avfallet. Denna last ska tas med båt genom Huron-, Erie- och Ontario-sjön, St Lawrencefloden vidare över Atlanten. Att en olycka skulle inträffa är säkert osannolikt förstås, liksom alla olyckor inom nukleär industri.
Protesterna längs gränsen kommer från både USA och Canadas invånare. Sjöarna är vattentäckt för många miljoner människor.
Irland och Storbritannien (NFLA) protesterar.
I Sverige har Klotet (Vetenskapsradiona) börjat rota i Studsviks verksamhet. Det är dit lasten ska fraktas. I Studsvik återvinns lågaktivt avfall genom utspädning till 1Bq/g. Strålsäkerhetsmyndigheten friklassar. Köparna av den friklassade metallen vill inte bli avslöjade, de har avtal med företaget i Studsvik om diskretion. Strålsäkerhetsmyndigheten ska skydda oss från onödig strålning. Hur kan detta få förekomma i vårt land? Skandalöst.
Att Sverige tar emot avfall från andra länder är hårresande. Varje land ska ta hand om sitt eget avfall, det är väl självklart, men tyvärr inte regel. Det lär finnas tre länder i världen som tar emot atomavfall, Ryssland, Sverige och en östeuropeisk stat, minns inte vilken. Franrike (Areva = franska staten) kör uttjänt kärnbränsle på tåg genom Tyskland med Ryssland som mål. Vilda protester, folk som blockerar järnvägssppår.
Studsvik står för de största radioaktiva utsläppen i världens mest radioaktiva hav, Östersjön. Inga protester här inte.
När ska svenska folket ta till sig dessa i sanning obekväma sanningar och sätta stopp? Vår regering har inte mitt förtroende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar