Fukushima Daiichi släpper ut använt kärnbränsle i havet. I mina gömmor hittade jag idag ett diagram från 1978 över hur mycket vatten som behövs för att späda ut ett enda års avfallsproduktion av en reaktor med kapacitet för 1000 kW för att vattnet ska vara drickbart för människa (enligt accepterad standard, märk väl).
Ett års produktion under 10 miljoner år. Axlarna i diagrammet är logaritmiska, för att kunna beskriva detta på ett pappersark. Varje delstreck representerar en multiplikation med 10.
Den vertikala är vattenmängden i kubikmeter, den horisontella är antal år efter att bränslet tagit ut ur reaktorn. (Använd ctl+ för att förstora bilden på skärmen).
from A Race Against Time, pp. 91-93
Royal Commission on Electric Power Planning
Ontario, 1978.
Med tanke på att gränserna för hur mycket vi tål är baserade på föråldrad kunskap, så kanske hade Hannes Alfvén rätt: varje kWh ger en dödlig dos plutonium.
Med föråldrad avser jag att vi idag har regler som inte tar med lågdosstrålande ämnen, som ackumuleras i kretsloppet. ("Den är så låg, så den har ingen betydelse" hörs ofta idag från de myndigheter som fastställt och/eller tillämpar gränsvärden.)
Plutonium är radiotoxiskt, det vill säga kan skada människor genom sin joniserande strålning. ALI-värdet för oralt intag av 239Pu är 40 000 becquerel (Bq) motsvarande högst 17 μg/år: gränsvärdet för inandning (DAC) är 0,1 Bq/m3 luft. Övriga Pu-isotoper är lika radiotoxiska.
Källa: plutonium. http://www.ne.se/lang/plutonium, Nationalencyklopedin, hämtad 2011-05-05, min betoning med fetstil.
Här blir det lite förvirrande, 40 000 Bq motsvarar 17 mikrogram, 1 Bq torde då motsvara 17/40000 mikrogram, 4,25/10 000 000 000 gram. Det är inte mycket.
4 gram kan alltså ge årsdos åt 10 miljarder människor om det andas in.
Då tycker jag att Studsvik ska förhindras att importera 16 ånggeneratorer från Bruce Power i Canada, för så många människor finns ju inte ens. Varje generator antas innehålla 4 gram plutonium vardera. Att SSM tillåtit denna import har jag svårt att tro på.
Här en länk till artikeln med bilden ovan, den ligger under CCNR (Gordon Edwards), en 'matnyttig' kontakt i kampen mot förvillelse.
Att Ringhals ska byta ånggeneratorer i elfte timmen är onödigt. Eftersom avvecklingen ska inledas nu med R1 och R2. Därmed kommer nya generatorer inte att bli lönsamma!
torsdag 5 maj 2011
Hur mycket tål vi? All oro är befogad!
Etiketter:
arbetsmiljö,
DU,
härdsmälta,
kärnbränsle,
miljölagar,
radioaktivt avfall,
uranbryting
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Diana
- Civilingenjör CTH M68. Nästan 25 år arbetade jag vid Volvo PV. M 68 står för Maskinteknik och examensår (29 februari) maskinteknik, där ingår studier av hållfasthetslära, korrosion, ångturbiner, ånggeneratorer, förbränningsmotorer, konstruktionsmaterial, även polymera. Mina specialämnen blev textila, material, konfektion, spinning, tygframställningsmaskiner (väv, trikå, flor, nålfilt). Nu har jag börjat gräva lite i vad som händer i riksdagshuset, det hade jag inte tid till när jag jobbade. Då förlitade jag mig på att politiker tänkte avskaffa kärnkraft, skatteväxla, utnyttja rationalisering till att minska tiden för lönearbete. Vi blev lovade 1980 att kärnkraften skulle fasas ut till 2010. Tänk vad många med mig som gick på den "visionen". Nu må arbetet vändas för att rädda vår livsmiljö och skippa konkurrens, köp, slit och släng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar