Behöver vi bilolyckor för att få organdonatorer?

Läs Ace Hoffmans blog, där denna mening återfinns. Det handlar om kärnkraft egentligen, som genom ständiga radioaktiva utsläpp och återkommande olyckor och produktion av farligt avfall åstadkommer allehanda sjukdomar, såsom hjärtfel, allergi, illamående och cancer inom sinom tid, för att nämna några.

Avfall tillverkas i reaktorer, en del släpps ut rutinmässigt, en del sägs i MKB ska förvaras tills all radioaktivitet tagit slut i det (i evighet alltså), men istället skickas för recycling till Studsvik (Nyköping) med utsläpp av avlopp i Östersjön. Man kan inte recycla bort radioaktivitet, man kan inte förstöra plutonium. Vatten skyddar mot strålning ovanför vattenytan, men inte mot förgiftning av näringskedjor. Vi har lärt oss hormoslyr, DDT, kvicksilver, neurosedyn, silikos och asbest under min livstid och vi vet att radioaktivitet är ohälsosamt. Men vad gör vi? Satsar på ny kärnkraft? Nej, så dumma är vi väl inte?

Det som görs i Studsvik är en skamlig hantering: radioaktiva metaller från t ex ånggeneratorer (även importerade) från kärnkraftsverk, smälts och späds med icke radioaktiv metall till en viss gräns för ”friklassning”! Nu ryktas om att gränsen ska höjas för denna friklassning. Antagligen för att slippa förstöra metall som inte är radioaktiv, den är dyr. Spara pengar inte liv och hälsa. Brott mot mänskligheten anser jag.

Dags att starta förvaringen av allt radioaktivt material på ett säkert sätt och sluta tillverka mer avfall, som dessutom är farligare än det ämne det utgår ifrån, uran som ligger bundet i backen väl utspritt och kan täckas över där det ligger för nära. Utspädning räcker inte.

Om någon nu ställer sig upp och säger: DET ÄR FÖR SENT! Skulle ni rösta på den personen med argument som tillväxt och ökad välfärd?

Behöver vi kärnkraft för att forska om cancer och för att läkemedelsindustrin behöver nya sjukdomar? Vågar du se barn från Falluja? Allt för många har skadats av uran där.