Sönderfall av uran-238

Radioaktivitet - avgivning av energi i form av radioaktivitet (strålning) leder till att det strålande ämnet förändras.
Nedan en bild över sönderfall av uran-238,  som i naturen är 99,1% av uranmalmen. Den klyvbara formen av uran, uran-235 ingår med 0,72% i uranmalm. Halten av det klyvbara måste ökas för att få igång den kedjereaktion, som behövs i kärnkraftverk och bomber. Den del av uran-238 som tas bort blir avfallet utarmat uran, DU efter engelskans Depleted Uranium.

Det finns olika sorters radioaktiv strålning.
Alfapartiklar tränger inte igenom ett enkelt papper, inte heller oskadat hornlager på huden. Alfapartiklar inne i kroppen är däremot mer skadliga än de andra, ca 20 ggr. Joniserande strålning förstör celler och t ex DNA-spiraler.
Alfapartiklar är särskilt farliga att få in i lungorna, urandamm, radon  t ex.

Radon har kort halveringstid, omvandlas vid sönderfall till polonium, som också är en alfastrålare.
Alla ämnen som finns i sönderfallskedjan finns i malmen.
Efter uranbrytning finns alla kvar sedan uranet löst ut i det som blir gruvavfall. Avfallet har genom krossningen gjorts tillgängligt för omgivande miljö, vatten, växter och djur.

Längst ner på sidan finns en bild av sönderfallskedjan för uran-238.
Uran är också  kemiskt giftigt, vilket ofta glöms bort i diskussionerna om kärnkraftens s k bakgård, urangruvan.