I Finland har man bättre koll. Sverige har 29 mätstationer för att kolla nivån på strålning. Finland har fler, 255 st. Man pekar på en punkt och ser nivån mikrosievert per timme. Hur mycket tål man? Vi ser att i Japan tål man mer när det har hänt en katastrof, man höjde gränsen för barn med en faktor 10.
Här en länk till STUKs övervakningskarta. Bilden nedan är en bild.
Sverige har 28 mätstationer och 6 stationer med luftfilter, dessa är långsammare men mer exakta.
24 april var halten Cs-137 något högre (förstås inte farlig för människor står det, hur vet de det?).
Läs själv här. Jag blir faktiskt lite nervös av att myndigheterna tar så lätt på det där med strålning.
Det finns ingen exakt gräns som garanterat gäller, ingen dos är säker.
På den finska kartan kunde man se förhöjd nivå på Åland och nära Lovisa kärnkraftverk idag. Åland ligger illa till, mellan tre kärnkraftverk.
Så här kan det bli i bloggen, när man plockat bär i en vecka. Man hoppas att det inte kommit tillskott, Tjernobyl varar än. Renarna i norra Jämtland stödutfodras fortfarande för att få ner Bq-talet. Olyckan gjorde att gränsen sattes 3 gånger högre, från start skulle 300 Bq/kg ej överskridas, nu gäller fortfarande 1500.
Fukushimas utsläpp till havet pågår och tycks öka katastrofalt. Det är förstås hopplöst att få stopp på att föroreningar sprids efter en kärnkraftsolycka, när inte hela anläggning kan avskiljas från omgivningen redan första dagen. Hur länge till skall drift av kärnkraft få hålla på? Det måtte vara billigare att stänga av innan olyckan är framme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar