Riksdagen kommer den 17 juni enligt plan att föreläggas ett förslag om att tillåta kärnkraftsutbyggnad. Denna för framtiden en avgörande dag, då måste riksdagen avslå regeringens dåraktiga förslag, dess ministrar har inte själva insett vilken usel framtid vi sedan ska gå till mötes. För att regeringens förslag ska genomföras bör det krävas 100% av riksdagens röster, inte att 0,2% övervikt avgör jordens framtid. Bäst skulle vara att regeringen skippar förslaget, jobbar för hur klimatet ska räddas föregången av en rejäl utbildningsinsats där ministrar och riksdagsmän får en grundutbildning i ämnen som förutsättningar för liv på jorden och kärnkraftens sanna väsen.
1980 var alla röstberättigade vuxna (21 år och äldre), hyfsat insatta i kärnkraftens risker (olyckor), men kanske inte så insatta i avfallets följder och ingenting om regelbundna utsläpp, reglerade med gränsvärden om vars värde vi fortfarande ingenting vet säkert. Vi kanske kan enas om att Strålskyddsmyndigheten behövs? Vi kanske kan lita på att gränsvärden behövs? Vi kanske skulle ha en icke-industristyrd verksamhet för avfallets omhändertagande och miljöns skyddande? Många tror att S i SKB står för staten. Fel, det står för svensk och ägs av industrin som tillverkar avfallet just detta avfall. Risk för jäv? Vem tar ansvar idag för vad som ska hända om 50 år? Varför inte enbart ägna sig åt redan befintligt avfall och stänga reaktorerna nu? Varför slänga fler goda pengar efter de dåliga?
Idag vet vi säkert att avfallet kommer att belasta framtida generationer i många led, kanske i evig tid, beroende på vad som händer med vår jord. Hur lång evig tid kan tänkas vara får var och en gissa. Det kommer säkert inte att finnas någon kassa att ta pengar ur till detta, vem vill förresten jobba med sånt?

Plutonium framställs i reaktorerna, används som bränsle, som bidrar till ökad mängd plutonium, som inte fanns förrän vi uppfann det. Plutonium är det giftigaste ämne människan känner till. 17 isotoper med halveringstider mellan 45 dagar till 80 miljoner år. Eldfängt precis som uran. Gräns för förvaring kan alltså inte sättas bara för att strålningen upphör. Giftet finns ju kvar.
Om det kommer ut i grundvatten och hav, kan allt liv utplånas. "Man skulle kunna skedmata svenska folket med kärnkraftsavfall och det skulle inte ens få ont i magen" sade en kärnfysiker, professor i media på 70-talet inför folkomröstningen. En moderat politiker kunde tänka sig att bada i reaktorbassängen i Ringhals. De visste kanske inte om att plutonium och tritium var giftigt.
Man får ju inte skrämma upp folk!

Människor har funnits i många miljoner år, nu har vi kanske högst 2-3 generationer på oss att vända utvecklingen till en längre överlevnad.
Tillväxten ödelägger och förgiftar vårt klot i allt snabbare takt, profithungern vet inga gränser. Jorden är den enda plats vi kan leva på.
I dag är rösträttsåldern 18 år, dvs mogenhetsexamen är ännu inte avlagd, könshormoner är viktiga drivkrafter och science fiction och bilrallyn via dataspel är väl inarbetade i de ungas hjärnor, vilket märks på vägarna idag.

Svenska media har alldeles glömt sin viktigaste uppgift, att informera folket om vad som är sant och riktigt. Grundforskningen har fått stryka på foten för målforskning, som betalas av industriföretag. Uppdrag granskning borde ha mer än ett program i veckan, ett varje dag skulle kunna ersätta Rapport kl 19.30, följt av väder, som är viktigare än börsernas tillstånd.

Kungliga bröllop, schlagerfestival och fotbollsVM är viktigare för media än att rädda vår framtid, det säljer lösnummer och gynnar den kolorerade veckopressen.

Nu är det folk som måste få politikerna i maktställning att se till att vi har en framtid! En enda röst den 17 juni kan vara droppen, the tipping point. Sedan går alla investeringar, med hjälp av den heligförklarade energisektorn, till nya reaktorer större än de gamla, naturligtvis inte belägna på samma platser,Det går ju inte med tanke på radioaktiv nedsmutsning och olämpligt på grund av risk för onödigt stor olycka. Naturligtvis kommer pengarna inte att räcka, men har vi kommit hit, så får väl staten bidra med resten, något annat har vi ju inte. Jfr med Hallandsåsens tunnelprojekt, där har det försvunnnit många sköna miljarder och med Finlands Olkiluoto 3, där franska staten genom ägandet i Areva bidrar med många miljarder. (Areva bygger en likadan reaktor i Frankrike, med samma bekymmer med teknik. tidplan och pengar. Fåfängans fåfänglighet igen.)
I Frankrike kör Areva projektet ITER där Sverige har bidragit extra med 1 miljard.
Sköna slantar till ett bygge, som ska leda till att vi har en liten sol på jorden. Den ska eldas med tritium och deuterium. två isotoper av väte, tritium radioaktiv. Hur framställer man dessa?

Deuterium (Kemiska beteckning 2H eller D) finns i mycket små halter i naturen och framställs t ex genom anrikning av vätgas eller vatten, t ex 41000 ton vatten tillsammans med 135000 ton vätedisulfid ger 1 ton D2O, tungt vatten.
Tritium är den radioaktiva isotopen av väte. (Kemisk beteckning 3H eller T.) T finna i låga halter i naturen, framställs i kärnkraftverk och sprids där genom utsläpp i luften samt bildas vid atomsprängningar. T avger lågeneristrålning utan gamma så "den är därför farlig endast vid intag av tritiumhaltiga ämnen" (källa ne.se). Tritium framställs i storskaligt i kärnreaktorer.
Genom sammanslagning av D och T (fusion) erhålls väldiga mängder energi, vilket lockar energiindustrin naturligtvis. Men så särksilt miljövänligt tycks denna energi inte vara ens vid en ytlig analys som ovan. Temperaturen för att få igång processen lär ligga vid flera miljoner grader, jämförbart med solen alltså (ITER, se ovan).
Kärnkraftsindustrin skulle säkerligen belöna den person som gör att regeringsförslaget går igenom den 17 juni. Det är kanske vore bra att undersöka ministrarnas och riksdagsledamöternas inkomster för säkerhets skull. (Tänk på röda Korset!) Det duger ju inte att be om ursäkt efteråt.