Paneldebatten satte punkt för uranprospekteringen!

Den 6 maj var det paneldebatt i Östersund "Urangruva i Jämtland - för eller emot".
Resultatet av mötet var en enig politisk panel - det blir ingen uranbrytning i Jämtland. 2 partiföreträdare ansåg förstås att om en miljökonsekvensbeskrivning om två år visar att det är möjligt att utvinna uran utan skador på miljön, så är det OK att vända upp och ned på Ovikens jordbrukslandskap. Experterna Allard och Holmstrand var också eniga om det omöjliga uppdraget att skydda Storsjön, Holmstrand betecknade en gruva som landskapsmord, Allard ansåg att det idag inte finns metoder som gör att man kan utvinna precis alla skadliga ämnen som finns i alunskiffer, vilket är absolut nödvändigt för att starta en gruva. Att någon skulle finna en metod för göra detta till rimligt pris, det är ju helt omöjligt.
Folkpartisten Per-Olov Olsson ansåg att 1000 miljarder skulle ge Jämtland och Bergs kommun väldiga framsteg, medan centerpartisten Maria Söderberg ansåg att de pengarna inte skulle tillföra något alls av värde till ett län som står för ren natur, rent vatten och turism.
Jag är mycket tacksam för insatserna från Elin Hoffner (v), Mona Modin Tjulin (s), Lena Olsson (Be), Maria Söderberg (c), Owen Laws (mp) och Emanuel Sandberg (kd), de har räddat Jämtland, mitt paradis på jorden. Jag kan bara beklaga att de orealistiska drömmarna som prospekteringsbolagen så förledande planterat hos en del av invånarna inte går att uppfylla och hoppas att vi nu blir sams och tar oss an att skapa andra sätt att hitta vägar ur den depression vi upplever.

Idag var jag tillsammans med mellanbarnbarnet (som börjat spela nyckelharpa) på konsert i Hackås kyrka där Åsa Jinder och Jonas Otter tillsammans med Hackås-Oviken Kyrkokör trollband sin publik.

På väg dit ringde en vänninna som sett en av CPM:s fältarbetare från Geoforum fara förbi i sin bil. Hon följde efter och kom i samspråk med honom. Han höll på att avsluta inspektion av borrhålen i området Viken innan han skulle fara till Närke och det lät som att nu var hans arbete slut för alltid i Oviken.

Så nu är paradiset inte hotat längre! Därför byter jag tillbaka till bilden med min hund och min häst, där vi står långt, långt hemifrån, på fjällvidden i Glen, på besök i Tossåsens samebys omgivningar, vid Visjön.