Om inte all storskalig nuklear verksamhet stängs, så kan det verkligen bli ett problem att vistas ute, att äta det som växer ute, att få välskapta barn osv.
Miljörörelsen i Tyskland kallas för miljömuppar av svenska kärnkraftslobbyn. Vad jag vet har miljörörelser aldrig haft fel! I svensk press har framförts att miljörörelsen har lobbyverksamhet. Menar de att lobbying är tecken på demokrati?
Så varför låter vi vår kärnkraftskramande regering fortsätta, de som måste dölja sanningar för att vi ska tro att kärnkraft är säker, billig och nyttig för välfärden.
Hur går det nu för Japan och Ukraina? Ukraina behöver 14 miljarder för att bygga ett betongskjul över sarkofagen i Tjernobyl, då sarkofagen förstrålats sönder och läcker. Det har gått 25 år sedan Tjernobylolyckan inträffade, och fortfarande försöker man "sopa upp", vilket ju inte går. Radioaktiva ämnen på rymmen låter sig inte infångas.
Ingen kan stänga av radioaktivitet. Mer och mer radioaktiva ämnen anrikas i näringskedjorna, bakgrundsstrålningen ökar.
Tyskland avvecklar, Japans befolkning kräver avveckling, Internationella Läkare mot Kärnvapen vill verka för förbud mot uranbrytning i hela världen enligt resolution i augusti 2010.
Avfallet efter kärnkraften kommer att ge arbetstillfällen så det räcker i århundraden, förmodligen inte arbeten som lockar, men som måste göras. Lämpliga som livstids straffarbeten?
Tänk om det funnits en ångerknapp på allt vad kärnkraften ställt till med! Allt uran tillbaka ner i bästa slutförvaret!
Storskalig framställning av livsfarligt avfall tuffar på, fastän vi inte vet hur vi ska hantera olyckor, avfall och nedfall. Att ha paraply när det regnar kanske är smart!
Givetvis skulle Honshu utrymts första dagen. I slutet av maj, drygt två månader efter haveriet i Fuckushima Daiichi, vågar IAEA skicka personal för att undersöka läget där. Säkert har de vetat hela tiden hur farligt läget är. TEPCO tror att de kan ha läget under kontroll i januari 2012. Vi får väl se!
Sist idag, ett exempel på avfall
som ett svenskt företag vill importera för att sprida ut i världen i form av "friklassad" metall, (för att öka på bakgrundsstrålnngen?). Företaget heter Studsvik AB och har acceptans av Strålsäkerhetsmyndigheten för transporten i Sverige. Som tur är bråkar människorna i Canada och USA, men bara om transportsättet, med båt på de stora sjöarna. Som tur är bråkar danskar, britter och irländare om transporter nära deras vatten. I Sverige bråkar inte många, och de som gör det får ingen uppmärksamhet att tala om i media.
Ånggenerator som innehåller högaktivt avfall, plutonium bl a, i de rör som lett in reaktorvattnet för uppvärmning av vatten för ångturbinerna. 100-110 ton styck, 16 stycken i första vändan.
Vi har alltid blivit lovade att allt radioaktivt avfall ska förvaras på ett säkert sätt så länge det behövs, dvs alltid! Men hur? Ja det vet vi inte än.
Vi borde få en statlig myndighet om tar ansvar för säker förvaring av allt svenskt avfall och import om utrymme finns. Kommersiell recycling av förstrålad metall måste förbjudas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar