Kärnkraftens dilemma - kan bara bli säkrare, aldrig säker

Igår skrev Ace Hoffman i sin blog om vad som kan hända i USA. Läs själv här. Han vet verkligen vad det handlar om. Engelskan har så bra ord, sammansättningar som svenskan har blir så långa och urtråkiga, jämför kärnkraftsförespråkare med pronukers.

Det finns en nästan säker åtgärd (säkrare än allt annat) mot kärnkraftsolyckor, stäng ner dem. Det tar lång tid, men så småningom minskar risken för allvarliga olyckor, ja bortsett från avfallsfrågan, det olösta problemet. I USA har man dry cask (torr förvaring i tunnor) i väntan på att hitta lösning på det eviga problemet , 100 000 år (minst).
IAEA, FN.s pronukers, har beslutat utreda hur säkerheten kan förbättras. Jag undrar vad de har sysslat med i alla år tills nu. Jag instämmer med Thomas di Leva

"Vem ska man tro på?"

om inte på vetenskapen om förutsättningar för liv på jorden.

Finland har kalla vintrar och regeringen väljer hellre kärnkraft än att isolera bostäderna. Vansinne, minst sagt. Nu tillåts bygge av två reaktorer till vid Östersjön, världens mest radioaktiva hav. Olkiluoto 3 är ju inte klar än, frågan är väl om den någonsin blir klar. Areva (EDF) bygger en likadan i Flamanville, lika många problem där. Två prototyper. Byggs och konstrueras samtidigt, känn hur håret reser sig!