Afrika blir största kärnvapenfria regionen
av Fareed Mahdy
Kairo, 090827 (IPS)
- Afrika, som har några av de mest uranrika områdena i världen, är nu världens största kärnvapenfria region. Men dumpningen av kärnavfall är fortfarande ett stort problem i flera afrikanska länder.
Det internationella atomenergiorganet, IAEA, och Afrikanska unionen, AU, meddelade i mitten på augusti att det afrikanska avtalet för en kärnvapenfri zon trätt i kraft. Det skedde strax efter att Burundi blev det 28:e landet som skrev under avtalet. Algeriet och Burkina Faso var först ut och skrev under avtalet redan 1998.
Genom avtalet är de afrikanska länderna förpliktigade att ha största möjliga
säkerhet kring kärnvapenmaterial, anläggningar och utrustning.
Avtalet har kallats Pelindaba-avtalet efter kärnforskningsinstitutet i Pelindaba nära Pretoria i Sydafrika, landets främsta kärnforskningscenter som drivs av Sydafrikas kärnenergibolag. Här tillverkade och lagrade Sydafrika atombomber under 1970-talet.
- Det afrikanska avtalet, är liksom regionala avtal i Latinamerika, Karibien, Sydostasien, Centralasien och Stillahavsregionen, säkerhetsförebyggande och bidrar till vår strävan mot en värld utan kärnvapen, säger IAEA-chefen Mohamed ElBaradei.
Han säger också att IAEA välkomnar att avtalet stöder användning av kärnenergiforskning med fredliga syften och är förvissad om att användning av kärnteknik kommer bidra till den afrikanska kontinentens ekonomiska och sociala utveckling. Samtidigt med avtalet rapporteras om europeiska och kinesiska multinationella företags exploatering av urangruvor på olika håll i Afrika.
I Afrika finns några av världens mest uranrika gruvor. Många västländer är beroende av uran från Afrika. Frankrike är helt beroende av uran från Niger för att kunna hålla igång landets 58 kärnkraftverk.
Även Algeriet, Botswana, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, Gabon, Gambia, Guinea, Malawi, Mali, Marocko, Namibia, Tanzania och Zambia är uranproducerande länder.
Afrika uppges också, tillsammans med Sydostasien, vara en av de regioner i världen som har mest problem med radioaktivt kärnavfall. Särskilt i Somalia rapporteras om dumpning av kärnavfall.
Min anmärkning:
Det sista är skamligt beteende från de rika, som inte bara gäller avfall från kärnkraftverk utan elektronik med en massa giftiga grejer i. Förbud mot avfallsexport skulle vara självklart. Tänk på Boliden - Chile.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
-
▼
2009
(70)
-
▼
november
(40)
- Du kan påverka i Köpenhamn!
- Don't nuke the climate
- Makten korrumperar omedvetet?
- Oj, förlåt!
- ... men vad nu, kanske det finns hopp ändå?
- Areva
- Ska västvärlden svika i COP15?
- Ett samhällsproblem!
- Kullander och kärnkraften
- bil vs kärnreaktor och mobil vs bil
- Än finns det hjältar ...
- Läs och häpna!
- Cadarache och Westinghouse
- Sälja delar av Vattenfall?
- Vi måste sluta konsumera!
- Varning! Mycket stark!
- för övrigt anser jag ...
- Hannes Alfvén - ni som inte känner till honom - läs!
- Nej, årets svensk går inte ...
- Heja, Greenpeace!
- Rösta på klimatlobbyns värsting
- El från Sahara till Europa 2015
- Vad kan SSM om kärnbränsle? och vem ska man tro på?
- Protest mot gruvor i Lappland
- Morgontidningen till kaffet
- Vattenfall på fallrepet?
- Bonus
- om Vattenfalls VD
- Toby Hall sände en länk
- Eguisheim!
- Kärnkraften har problem!
- Kärnkraften kan avvecklas!
- Kärnkraften på väg ut!
- Kriminalisera krig!
- Är verkligen kärnkraften värd en framtid?
- Vem har blind fläck ...
- Nej till fortsatt kärnkraft!
- Nu sprack alliansen!
- Stoppa kärnkraften
- Tritium - vad är det?
-
▼
november
(40)
Om mig
- Diana
- Civilingenjör CTH M68. Nästan 25 år arbetade jag vid Volvo PV. M 68 står för Maskinteknik och examensår (29 februari) maskinteknik, där ingår studier av hållfasthetslära, korrosion, ångturbiner, ånggeneratorer, förbränningsmotorer, konstruktionsmaterial, även polymera. Mina specialämnen blev textila, material, konfektion, spinning, tygframställningsmaskiner (väv, trikå, flor, nålfilt). Nu har jag börjat gräva lite i vad som händer i riksdagshuset, det hade jag inte tid till när jag jobbade. Då förlitade jag mig på att politiker tänkte avskaffa kärnkraft, skatteväxla, utnyttja rationalisering till att minska tiden för lönearbete. Vi blev lovade 1980 att kärnkraften skulle fasas ut till 2010. Tänk vad många med mig som gick på den "visionen". Nu må arbetet vändas för att rädda vår livsmiljö och skippa konkurrens, köp, slit och släng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar