Idag har föreningen Nej till Uran i Storsjöbygden släppt en artikel och en bild av hur Aura Energy ser på Continental Precious Minerals förespeglingar om storskalig brytning av alunskiffer med 0,017% uran. Först publicerad på 321an
här. Man kan väl tycka att det är underligt att konkurrenten presenterar en skiss över dagbrottsområden alldeles intill de egna inmutningarna, vilka på bilden hamnat under den stora avfallshögen i väster. Avfallshögen blir enormt stor och någonstans måste den läggas, kanske längre bort och ännu större.
De ljusa rektanglarna symboliserar lakdammar, det kan behövas fler och antagligen ligger de intill varandra i serie. Slutlig mottagare av vätskan blir Storsjön, en sjö av drickbart vatten idag, den försörjer hela bygden runt sjön med dricksvatten. Många gårdar och byar tar upp eget vatten ur sjön, där kommunalt vatten saknas.
Avfallet har på bilden samlats i en hög väster om dagbrotten. Området kommer givetvis att vara inhägnat, så väg 321 måste dras någon annanstans. Efter avslutad brytning kanske området utvidgas både söderut, norrut och till området mellan Näkten och Storsjön. Efter avslutad brytning måste området hållas avskilt från allt levande i evighet, nej men 100000 år kanske. Är detta verkligen eftersträvansvärt?
