Idag, 29 september, är uppmärksamheten inriktad på kärnkraftens avfall, International Radwaste Day. Idag blir det hearing i Canada angående transport av radioaktivt avfall från Bruce Power till Studsvik, för recykling. Naturligtvis har detta väckt stor uppmärksamhet både i Canada och USA. Transporten ska ske med båt genom de Stora Sjöarna, förbi Chicago, St Lawrencefloden, över Atlanten, in genom Öresund och upp till Studsvik i Nyköpingstrakten. Studsvik släpper ut mer i Östersjön (världens mest radioaktiva vatten) än kärnkraftverken.
I Studsvik ska de högaktiva delarna separeras från det lågaktiva. Det högaktiva utgör 10 % av helheten, dvs 10 ton ska skickas tillbaka till Canada. Resten bestrålas och späds med frisk metall, tills radioaktiviteten inte längre är mätbar.
Detta skrot går sedan ut på öppen marknad utan märkning att det innehåller radioaktiva rester. Således får vi då ännu en stråldos att addera till bakgrundsstrålningen, som redan adderats med bomber, experiment och kärnkrafti drift.
Sexton sådana här paket, 110 ton styck, ingår i projektet.
Importen till Sverige, hanteringen osv är godkänd av SSM (Strålskyddsmyndigheten, nej StrålSäkerhetsMyndigheten heter det, de ska väl se till att vi säkert får strålning så det räcker).
I USA finns här en ideell organisation som uppmärksammat detta.
Där hittade jag en sida som ställde frågor, t ex: Hur förberedd är räddningstjänsten för en radiologisk olycka?
Hur farligt är använt kärnbränsle?
A person standing one yard (0,091m) away from an unshielded, 10 year old fuel assembly, would receive a lethal dose of radiation (500 rem) in less than three minutes.
A thirty-second exposure (100 rem) at the same distance, would significantly increase the risk of cancer or genetic damage.
Där finns på länkar till Berlins stor demo för avveckling av kärnkraft, där 100 000 deltog. Mäktiga bilder. Sådana organisationer borde finnas i Sverige också!
Vid Visjön i Oviksfjällen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Om mig
- Diana
- Civilingenjör CTH M68. Nästan 25 år arbetade jag vid Volvo PV. M 68 står för Maskinteknik och examensår (29 februari) maskinteknik, där ingår studier av hållfasthetslära, korrosion, ångturbiner, ånggeneratorer, förbränningsmotorer, konstruktionsmaterial, även polymera. Mina specialämnen blev textila, material, konfektion, spinning, tygframställningsmaskiner (väv, trikå, flor, nålfilt). Nu har jag börjat gräva lite i vad som händer i riksdagshuset, det hade jag inte tid till när jag jobbade. Då förlitade jag mig på att politiker tänkte avskaffa kärnkraft, skatteväxla, utnyttja rationalisering till att minska tiden för lönearbete. Vi blev lovade 1980 att kärnkraften skulle fasas ut till 2010. Tänk vad många med mig som gick på den "visionen". Nu må arbetet vändas för att rädda vår livsmiljö och skippa konkurrens, köp, slit och släng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar