Kerstin får sällskap av Saila

Kerstin Weimer, länsförbundsordförande för Folkpartiet I Z-län, meddelade nyligen att Folkpartiet J/H vill börja bryta uran i Oviken, jag antar att det inte är hon själv som tänker starta ett gruvbolag. Att uranbrytning är en skitig hantering, det vet ju alla som vill veta. Det är kanske därför LKAB inte är intresserade? Här en kvinna som föredrar en bygds ödeläggelse för att försörja den i särklass mest miljöfarliga verksamhet vi människor kan hålla på med, nämligen kärnkraft.

Saila Quicklund, länsförbundsordförande för Moderaterna i samma län, meddelar i debattartikel att kärnkraft är ren och miljövänlig och billig. Varför avveckla den, undrar hon.
Det är ju märkligt att två kvinnor i Jämtland har så lite kunskap om uranbrytning och kärnkraft. Båda verksamheterna producerar avfall som inte går att jämföra med det vi menar är vanliga sopor, vilka verkligen månas om i dagens samhälle.
(Att kissa på allmän plats är förargelseväckande och medför böter minsann, men det är långt ifrån farligt för miljön. I parken skulle det ju rent av kunna ersätta konstgödsel.)

Brytningens avfall är så stort att bortfallet av de ”värdefulla” innehållet inte märks på avfallshögen, långlivat avfall som avger radium och radon i "eviga tider". Skiffervolymen efter krossningen ökar med 40%. Adjö Storsjöbygden!
Med tanke på att prospekterarna kanske inte ens anser uran brytvärd idag, så blir avfallshögen ännu mer långlivad, 4,5 miljarder år, mot 80000 år som är toriums halveringstid, därefter kommer radium och radon i sönderfallskedjan, sist kommer stabilt bly, giftigt , men inte radioaktivt.

Kärnkraftsverkens avfall är extremt farligt att ta hand om. Det innehåller dessutom eftertraktat kärnvapenämne, plutonium, som tillverkas just i kärnkraftverk.
Den del av befolkningen som anstränger sig för att förstå vad som sker vet: Det finns ingen bra lösning på avfallsförvaringen ännu. SKB ägs av kärnkraftsindustrin, de har hittat på en metod som härstammar från 70-talet, att lägga soporna i bergrum under Östersjöns bottennivå, hos en kommun vars befolkning är i beroendeställning till samma industri. Sista samrådsmötet har hållits, anmärkningar finns kvar från miljöorganisationer och kommunledningen.

De nuvarande reaktorerna besväras av att regringen begärt uppgradering av gamla reaktorer som passerat sina bäst före datum. Företagen pressas nu av regeringens näringslivsminister. Ännu en kvinna som tycks sakna elementär kunskap om kärnkraft och dess fara för miljön, människans livsbetingelse nr 1.
Det är synd att några vill lägga partipolitik på dessa frågor, men det underlättar förstås för oss väljare.
Valet i höst är det viktigaste någonsin, det får betydelse i många generationer framöver.

Regeringen lägger om drygt två veckor fram ett förslag till riksdagen om att ta bort avvecklingslagen och att tillåta nya reaktorer bredvid de befintliga (Vad innebär det? Är det så bra?) På Saila låter det som att riksdagen kommer att gå med på detta. Det tror ju inte jag förstås. Och skulle den antas, då kommer valet säkerligen leda till en ny regering.
Ibland glömmer vår regering (och också media), att det är riksdagen som fattar beslut. Regeringen är verkställande!

Om regeringens förslag godkänns då har kärnkraftsindustrin segrat över våra politikers förstånd med sina klyschor om ren, säker, pålitlig och billig energi! I framtiden kommer inte ens billig att vara relevant!
Att kärnkraft skulle rädda klimatet är fel, industrin har nappat på CO2 och använt det som argument för fortsatt kärnkraft och kärnvapen. Där finns det pengar som miljörörelserna skulle behövt för att utbilda de unga.