Opinionsmöte för att öppna urangruva i Storsjöbygden.

Rapporter från gårdagens möte i Vigge. Läser i tidningen att någon saboterat ett tidigare möte och därför inte fick var med. Den personen var bl a jag! Vi ställde frågor till prospekteringsbolaget, när jag deltog i det mötet för exklusivt utvalda markägare. Sabotage var det förstås inte, bara oangenäma frågor till arrangören, de frågor som är avgörande för miljön. 3 sept 2010 i Månsåsen. Till det mötet var ett 70-tal av ca 800 markägare inbjudna. Många markägare vid det mötet var kritiska, jag företrädde en sådan med fullmakt, men deltog också som medlem i föreningen Nej till Uran i Storsjöbygden.

Bilden i tidningen visar att det var gott om plats kvar i Vigges bygdegård, trots att jag fick besked att det var fullt. Lokalen rymmer 270 sittande, så fullt var det inte. Läs i LT här. Rubriken är missvisande, det är fråga om att bilda opinion för gruva inte planering. Bengt Niska visste ju inget om varken Storsjön eller alunskiffer, men han visar var gruvarbete kan komma att finnas, så dit kan ju de resa som vill arbeta med relativt ofarlig gruvbrytning. Så har det ju alltid varit, man måste flytta dit där jobben finns. Det går inte att flytta Pajala hit.

Att våra miljölagar skulle förhindra Storsjöbygdens ödeläggelse är det största misstaget i den uppfattning förespråkarna har. Kanske han har rätt, men minerallagen står över Miljöbalken. En av arrangörerna inser att det skulle bli ett stort ingrepp i landskapet, men ändå tror han att en gruva är värd Storsjöns ödeläggelse för Bergs Kommun.
Om regeringen skulle tillåta uranbrytning, så finns kommunalt veto kvar.

Det skulle ändå kännas bra att få slut på prospekteringsarbetena, det är ju inga nyheter att det finns uran i alunskiffer, dessutom mer än 80 g/ton. Nu har Bergs Kommun stöd i de tre andra berörda kommunerna, så någon gruva blir det aldrig, så vansinniga projekt tror jag inte går att få till.
Målet vi kan arbeta för, att få slut på prospekteringarna, som lägger som en våt filt över bygden, splittrar familjer och vänner.

Mer upplysning till de de tveksamma, en gruva är en dålig idé, riktigt dålig.

Öka kunskapen i allmänhet om vad kärnkraften ställer till med i korta och långa perspektiv. Långa perspektivet
- Plutoniumproduktion - avfall för 100000-tals års av förvaring. Ett stort problem som blir allt större, ju mer vi skjuter på beslut om avslutad avfallstillverkning.
- dagliga utsläpp av radioaktiva ämnen till omgivande luft och vatten
- uppvärmning av havsvatten, algblomning

Korta perspektivet
– en kärnkraftsolycka. Inte om, utan när! Har vi beredskap för det, Svar: Nej!

Vad kan du och jag göra åt saken?
Välja och påverka våra politiker i riksdagen, de kan se till att minerallagen skärps både med avseende på utländsk "invasion" och framför allt med hänsyn till koncentrationer av uran, som är ursprunget till de flesta radioaktiva ämnen är på jorden, varav plutonium är det värsta. Uran ligger bäst kvar i marken, täckt av rejäla massaor av annat material, som gör att radon blir metall innan den kommer upp ur marken. Ju fastare bunden uranmetallen är, som i skiffer t ex, ju mindre påverkas utlösning av uran till ytvatten och grundvatten.