Vid Visjön i Oviksfjällen

torsdag 3 juni 2010

Urangruva - ja eller nej?

Kärleken till uranbrytning växer med kvadraten på avståndet.
Kärleken till uranbrytning minskar med kvadraten på ökad kunskap!
Sök kunskap! Då blir det lättare att tacka ja till alternativen. Kärnkraft räddar inte klimatet, den är inte ren, den är inte billig heller. Detta är sanningar som industin inte vill vidkännas, Eon har t o m fått anmärkning från KO på sina annonser om vilseledande reklam.

Från Oviken räknat så blir det maximalt i Kanada och Australien! Och just därifrån kommer alla pengar som används för att borra i skiffern i Oviken till ingen nytta alls. Skadan är kanske inte miljömässigt jättestor, men befolkningen mår dåligt och blir osams om framtiden. Där några ser ljus, ser de andra mörker.

Idag har Elise Ryder Wikén anslutit sig till Saila Quicklund och Kerstin Weimer, med den skillnaden att hon reserverar sig, det måste ske utan skador på miljön förstås.
Det verkar lovande!
Det finns säker ett skäl till att inga gruvbolag anmält intresse. Undrar vilket?

Klart är att prospekteringsföretagets lockelser med andra metaller o s v bidragit till att frestelsen blir stor att hoppa på ett omöjligt projekt.

Uran förpackad i skiffer är näst intill ofarligt, den bör förses med ett rejält jordlager förstås. Ofarligt är däremot inte avfallet som 0,7% av det uran som bryts (som är 0,017% av malmen) levererar i form av bl a klyvbart plutonium, som uppstår i kärnreaktorn av det icke klyvbara uranet. (Allt klyvbart material kan rekvireras av EU:s kärnvapenländer). Hela processen tillverkar avfall i flera led, utsläppen till luft och vatten av radioaktiva ämnen, tritium t ex, uppvärmning av haven är knappast försumbar med 433 reaktorer i drift (alla funkar förstås inte alltid).

Nej, kära politiker, jag ber: behåll planen på avveckling till 2020, det ger de uppfinningsrika rika en chans att komma med nya idéer. Det skulle skapa många fler jobb i hela Sverige än de som prospekterarna lockar med. Nettot nya jobb kan inte bli stort, snarare negativt, när en hel bygd i Jämtlands mest tättbefolkade område måste flytta bort.

Vi ska inte låta domedagsbasunen förvilla oss att bryta uran. Christian Azar skriver i sin bok "Makten över klimatet" att det finns idag paralleller i argumentationen när slaveriet skulle avskaffas i USA. Hela landet skulle gå under.

Om vi släpper greppet nu så kommer vi alla att bli kärnkraftens slavar. Ju större de blir, ju svårare blir det att kontrollera dem, förtagen. Se bara på Vattenfalls excesser.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Om mig

Mitt foto
Civilingenjör CTH M68. Nästan 25 år arbetade jag vid Volvo PV. M 68 står för Maskinteknik och examensår (29 februari) maskinteknik, där ingår studier av hållfasthetslära, korrosion, ångturbiner, ånggeneratorer, förbränningsmotorer, konstruktionsmaterial, även polymera. Mina specialämnen blev textila, material, konfektion, spinning, tygframställningsmaskiner (väv, trikå, flor, nålfilt). Nu har jag börjat gräva lite i vad som händer i riksdagshuset, det hade jag inte tid till när jag jobbade. Då förlitade jag mig på att politiker tänkte avskaffa kärnkraft, skatteväxla, utnyttja rationalisering till att minska tiden för lönearbete. Vi blev lovade 1980 att kärnkraften skulle fasas ut till 2010. Tänk vad många med mig som gick på den "visionen". Nu må arbetet vändas för att rädda vår livsmiljö och skippa konkurrens, köp, slit och släng!

Bloggintresserade