Klotets bloggstafett

Jag har skrivit ett svar på del 2 i bloggstafetten.
Jag har ju svårt att förstå vad barnens uppfostran har med uranbrytning att göra.
Jag är född före andra världskriget, jag har alltid ätit den mat som dukats fram, även om jag kanske inte tycker den är speciellt god. Jag litar på att maten som ställs fram är ätbar och inte giftig eller olämplig för invärtes bruk.

En fördel med att vara vuxen är att man kan lära av andras misstag, man behöver inte börja från noll. Vi har ju alla olika bakgrund till våra åsikter, det är svårt att veta vad som är sant och vad som är propaganda i våra dagar. Jag deltog i folkomröstningen, röstade nej, allt enligt de kunskaper som förmedlats, i media faktiskt (det var bättre förr). 75% av svenska folket röstade faktiskt nej.

Detta var ju klart en påverkan av två saker, faran för härdsmälta och kopplingen till vapen. Att Harrisburg var en bagatell motsägs av de forskningsresultat som föreligger idag. Tyvärr kan jag inte ge referenser, för jag har inte tagit mig tid att samla på sådana, men det är ju upp till var och en att leta. ”Killing our own” kan vara värt att söka på. Den handlar om efterspelet i Harrisburg, Pennsylvania. Den osannolika olyckan hände 1979.
Tjernobylolyckans (1986) följder pågår fortfarande. För 7-8 år sedan var jag på studiebesök på ett renslakteri i Norrbotten (Arvidsjaur). Fortfarande måste allt renkött kontrolleras mot gränsen 1500 Bq. För att nu inte tala om tjernobylbarnen. En intervjuad professor ansåg att det värsta med den olyckan var den psykiska stress den medförde. SVT är duktiga på att hitta experter som vågar uttala sig om saker de inte vet något om fortfarande.

Kärnkraften har redan orsakat så mycket skada att det kan räcka nu, ökande radioaktivitet, farliga gifter (t ex tritium, Po210), skador på soldater och civilbefolkning i Irak efter Gulfkriget (uranvapen- uranpansar, avfall efter anrikning. Vårt land har verkligen en bra chans att slippa ifrån beroendet av kärnkraft precis nu, så jag hoppas att vi ser till att alla reaktorer stängs före 2020 enligt den lag vi alltjämt har (trots att media verkar vilja ge oss en annan uppfattning). Sverige brukade vara ett föregångsland när jag var ung, nu finns en möjlighet att bli det igen.

Jag önskar att inte en enda krona till satsas på andra generationens kärnkraftverk, än mindre på ITER – att skapa solen på jorden – jag har uppfunnit ett ord för det – alfusion. Att hantera flera miljoner grader låter riskabelt, mer riskabelt än alkemi. Torium är mer radioaktivt än uran (kortare halveringstid) och har också radium- och radon-isotoper i sönderfallsserien.

Vår nobelpristagare Hannes Alfvéns bok, Atomkraft och Kärnvapen håller än, läs den. Den tekniska utveckling har inte löst avfallsproblemet, trots att det forskats på sedan 30-talet i USA. I Sverige upptäcktes avfallet på 70-talet, det säger väl en del om vår kompetens på det området. Hur gick för Hannes Alfvén, som var kärnkraftsmotståndare? Jo, hans forskningsanslag drogs in. Så man kan förstå att många kanske inte vågar tala sanning. Hur gick det för Galilei, som påstod att jorden var rund?

Miljölagar i all ära, vi hade ju en Villkorslag, som krävde att det skulle finnas en metod för avfallshantering innan första reaktorn startades. Den togs ju bort just för att kunna starta reaktorer. Miljölagar i alla ära, miljödomstolen har lovat ökad produktion och ökade utsläpp från kärnbränslefabriken i Västerås. Där har ett 100-tal personer utsatts för urandamm, som lett till intag av uran. Samma effekt skulle en gruva ge dem som arbetar i gruvan och som bor i närheten. Ett dagbrott med en krossanläggning dammar.

SVT hade ett inslag förra året om situationen i Rössinggruvan i Namibia. En intervjuad man led just av det som arbetarna i Västerås kanske får uppleva, uran i urinproverna har väl knappast kommit in bakvägen. Som tur är har västeråsfabriken inte plutonium i bränslet.

Avveckla kärnkraften så fort det är tekniskt möjligt och låt oss hoppas att vi hinner innan det händer något.