Oviken får inte bli Sveriges Uranium-city

Jag bor längst ner i dalen, mellan Myrviken och Oviken, på kanten till prospekterarnas drömda skifferdagbrott. Mitt emot Fröjdholmens festplats – centrum för bygdens nöjesliv i långa tider.
Men utan att laglig rätt att överklaga planerna på prospektering, eftersom jag inte äger någon mark inom inmutat område. Det här är paradiset och jag känner hotet.

CPM:s Continental Precious Minerals företrädare i Sverige, Gustav Åkerblom, framförde i förra Klotet att uran finns överallt, t o m i Stockholm och han hade geigermätare med sig vid intervjun på en kulle i Stockholm. Mycket spektakulärt. Han betonar att urans strålning, är som vår bakgrundsstrålning- dvs ofarlig och ingenting att bry sig om. Vad är det han inte säger?
Uran är giftigt och löses i vatten. Uran sönderfaller och alla sönderfallsprodukter är inte lika ’oskyldiga’. Den sista i kedjan är stabilt bly och den är bara giftig. Blåbetongen som använts som byggmaterial har förbjudits, den var tillverkad av alunskiffer. Precis likadan skiffer som man nu vill bryta här runt knuten.
Radon kommer från radiums sönderfall, polonium återkommer 3 gånger i uranets sönderfallsskedja.
Po210 dödade Litvinenko, avhopparen från KGB.
Gustav Åkerblom är geolog och har säkert kunskapen om detta. Varför berättar han det inte?
Urangruvor i världen har startats för att förse de mäktigaste länderna med kärnvapen i kapprustningens tid. För att förhindra krig? Det finns ett kolonialt mönster i företeelsen. Till exempel förser Samväldesländerna (Australien och Kanada) Storbritannien med uran utan att själva ha kärnvapen. Australien har inte ens kärnkraftverk – än.
I Kanada innehåller malmen i norra Saskachewan (en provins till ytan lika stor som Sverige, bebodd i sin södra halva, norra tycks vara väglöst land) upp till 20% uran, det är ju märkligt att det svenska skiffret med 0,017% intresserar någon alls.
Från början var det svenska kärnkraftprogrammet inriktat på reaktorer för tungt vatten och natur-uran.
Hade det blivit så skulle svenskt uran – tex härifrån Jämtland, kunnat användas direkt till kärnbränsle i svenska reaktorer. Nu blev det inte så. Sverige valde lättvattenreaktorer i stället som kräver anrikat uran, vilket utförs av erkända kärnvapenstater under (viss) kontroll av FN:s IAEA.
Professor Allard har rätt beträffande svårigheter att bryta skiffer miljömässigt acceptabelt. Men han har fel om behovet av uran, framför allt om svenskt uran, anser jag.
Jag är övertygad om att kärnkraften är döende, men industrin kämpar emot och har ekonomiska resurser. Kan det vara så att reklamen från EON letat sig ända in i bygdens skolsalar?
Mitt åttaåriga barnbarn väckte tanken, när han vid mitt köksbord påstod att kärnkraft är en ren energiform. Hur vet du det frågade jag förvånad. Lärt mig i skolan, i NO.

Vårt land har mest kärnkraft per capita i världen och minst behov av kärnkraft. Våra verk har passerat bästföredatum, de skulle varit avvecklade så när som på en reaktor i år just. När smäller det?
Jag har bloggat om situationen sedan oktober, välkomna att läsa på min blog som fått namn efter min häst Pardus.
Den som vill ha 15 skäl för nej till kärnkraft kan ögna igenom inlägget från 29 januari.